Tillsammans för våra ungdomar
Kommer du ihåg känslan när du gick till din första anställningsintervju? Känslan när du fick det där första, viktiga jobbet? Jag kommer ihåg min känsla och den är fortfarande stark.
Under hela min uppväxt har jag haft förmånen att ha många företagare i min släkt. Sommarjobb var aldrig något problem. Men efter studenten och värnplikten var det dags för mig att hitta min första ”riktiga” jobb.
Nervös och förväntansfull gick jag till Skanska prefabs fabrik för att träffa min första potentiella arbetsgivare. Jag fick träffa Ludde som tog hand om alla nyanställningar. Han visade mig runt, vi pratade med varandra och efter rundvandringen sade han ja, ’3 månaders provanställning och du kan börja på måndag’. Den känslan! Jag hade fått mitt första riktiga jobb. Den första vägen till framtiden, till möjligheterna.
Det här var ungefär 25 år sedan och då var det en stark drivkraft för mig och mina vänner. Jag funderar över hur det är idag, är drivkraften lika stor? Är samhället lika tydligt med att det är en förväntan? Vad är det som skapar känsla hos våra ungdomar idag? Jag tror att känslan att ta det där jobbet är lika stor idag, men är mer osäker på samhällets tydlighet.
Idag är det ca 680 ungdomar i Eskilstuna som varken jobbar eller studerar. Ungdomsarbetslösheten är 13,5% i jämförelse med riket som är 8,2%. För att vi i Eskilstuna ska vara som snittet handlar det om att totalt 267 ungdomar behöver börja jobba eller studera.
När vi pratar om arbetslöshet kommer ofta utbildningsnivå på tal. Det brukar nämnas att en gymnasieutbildning är vattendelaren i arbetslösheten. Har du gymnasieutbildning då har du jobb.
Om vi lyckas med exakt detta, att få alla ungdomar med gymnasieutbildning i jobb eller studier är Eskilstuna inte bara som snittet, vi är då bra mycket bättre än snittet. I Eskilstuna finns 336 ungdomar med gymnasieutbildning som inte jobbar eller studerar. Kan vi bestämma oss för att vi inte kan ha det så i Eskilstuna?
Tillbaka till mitt första jobb. Varför fick jag komma på den intervjun? Precis som för så många andra handlade det om kontakter. Min storebror jobbade redan där och jag kände flera i personalen. Hur tänker du som företagare när du letar efter nästa person att anställa? Frågar du först i ditt nätverk och bland dina anställda? Jag misstänker att det är så.
Om vi ska lyckas sänka ungdomsarbetslösheten behöver vi andra grunder till att få chansen. Vi måste våga ge okända individer en möjlighet. En möjlighet till ett första jobb och en framtid. Och den där underbara känslan.
Tillsammans för våra ungdomar.
Niklas Edmark
Näringslivsdirektör Eskilstuna kommun
